P A R A L L E L U N I V E R S E

Först tänker man att det ändå är rätt nice, att alla rykten är falska och att det inte är så stor skillnad på vilken stadsdel man bor i, eller om man bor i centrum eller längre ut i förorten, jag snackar från mitt perspektiv nu.

F E L

kanske för 1-2 år sedan var det rätt chill, det var kul att lära känna folket i sina kvarter, man gjorde inget särskilt bara hängde och degade men det var ändå soft. Men när man växer upp, som nu i 15-16 års åldern när det börjar, fy det är kaos. Det är verkligen tragiskt. Man kan inte säga något elakt om någon eller säga någon ens nära på elakt för det misstolkas och sprids ut till allt folk på en natt. Och det spelar ingen roll om vilka kretsar man hänger i för det finns inga sånna i förorten, alla som bor här (ungdomar) är en krets, alla är likadana, det finns inga undantag.

Man kan inte lite på någon, man kan inte berätta några hemligheter om sig själv eller någon annan (vilket iofs kanske är bra, men folk lär sig inte). Man hamnar i drama på en sec.

Det blir grupper, gängbråk, rykten, whoa det låter som i gamla filmer? "ey vi möts upp plats och tid och tar ett snack" kom igen, låter så surrealistiskt om man inte varit med om det.

Jag har inte haft så mycket problem osv men på senaste har jag blivit mer och mer involverad, eller mer sett det med egna ögon. Det går inte att komma undan för man hamnar ändå där även om man inte är medveten om det eller fattar vad man gjort.

Jag är så less, Dock så hänger jag ju mest med folk i stan, och så och SHIT det är tur det! Tänk att bara ha falska vänner, och inte veta vad som pågår bakom ryggen på en.

Jag tycker dock det är kul att känna många i sina kvarter, liksom stöta på gäng på vagnen, känns som en skön gemensamhet men jag vet inte hur länge jag kommer se det på samma sätt. Det är det ända positivt men jag tycker väl det för jag har så mycket "kontakter" utanför förorten. Om jag hade haft hela mitt liv här hade jag väl typ hatat det. Tänk er känslan att alla vet allt om en, alla känner alla, samma folk jämt och ständigt, nej jag hade iallafall inte pallat det.